đHajjdi, vĂ€nner!
Mina ögon fortsÀtter att stÀlla till problem för mej (förlÄt, möjligheter heter det ju numera!), sÄ att jag varken kan lÀsa eller skriva.
Men framöver kommer en vÀn hjÀlpa mej att skriva det jag dikterar nÀr det behövs, sÄ det blir lite utflöde pÄ alla texter jag har i huvudet.
âŠ..
Har ni hört om âThomasâ, smĂ„barnspappan som blev less pĂ„ tonĂ„rskillarna som en tid terroriserat hans stadsdel med högljudda smĂ€llare?
Han gick ut för att sÀga till dem, det blev en del handgemÀng, men ingen skadad, och han tog ifrÄn killen den plastpÄse gÀnget förvarade pyrotekniken i. Och gick för att gÄ hem.
GÀnget ropade hot efter honom och han hörde hur en i gÀnget ringde efter förstÀrkning, sÄ han gömde sej i en kÀllare tills polisen kom.
Och arresterade honom.
För rÄn och misshandel.
Nu har domen fallit, och det Àr mycket dyrt för Thomas.
15-Äringen han tog pÄsen ifrÄn ska ha ett drygt skadestÄnd för misshandel och ersÀttning för vÀrdet av smÀllarna, det rubriceras som stöld, och lite annat smÄtt och gott.
Dessutom ska han stÄ för rÀttegÄngskostnaden.
15-Äringen blev inte anklagad för nÄgot.
Vid rÀttegÄngen satt 15-Äringen inlÄst i en annan kommun, dömd för en sprÀngning mot en bostad. Han var dÀrför med via video.
Det var ocksÄ hans mÄlsÀgandebitrÀde.
Och dÀrför fick Thomas betala Àven dennes hela medverkan vid rÀttegÄngen: resekostnad, hotell, uppehÀlle etcetera.
âŠ..
Hela denna dom framstÄr vÀl för de flesta tÀnkande mÀnniskor som fullstÀndigt galen.
Men det Àr en sak som jag reagerar sÀrskilt pÄ:
I domslutet stÄr det, att Thomas inte kunde Äberopa ett ord för civilkurage som jag aldrig hört förut, envarsingripande.
Detta kunde inte anvÀndas som försvar, eftersom det eventuella brott han ingrep mot inte har fÀngelse i straffskalan.
Smaka pÄ den.
Om jag alltsÄ fÄr syn pÄ nÄgon som till exempel hÄller pÄ att slÄ sin lilla hund, sÄ kan jag rÄka riktigt illa ut om jag ingriper.
Jag mÄste först VETA att skitstövelns brott har fÀngelse i straffskalan, och jag mÄste VETA att brottet kan bevisas.
Annars kan det bli jag som stÄr Ätalad, och inte skitstöveln ifrÄga, liksom i Thomas fall.
âŠ..
NÄgon gÄng, i slutet av 70-talet vill jag minnas det var, sÄ blev patrullerande poliser allt ovanligare, och byttes mot radiopatruller i bil.
De fotpatrullerande poliserna kÀnde sina distrikt vÀl. De var vÀlkÀnda av invÄnarna och kÀnde sjÀlva till de flesta personerna i sitt omrÄde.
De spred trygghet, hade nolltolerans mot smÄbrottslighet och tog ofta allvarliga snack med ungar som gjort nÄt dumt.
FörÀldrar lÀrde sina barn att prata med polisen om de gick vilse eller blev skrÀmda av nÄgon i vuxenvÀrlden.
SÄ var det i alla fall dÀr jag vÀxte upp.
Sedan kom dÄ radiopatrullerna.
Poliserna satt i sina bilar och tappade till stor del kontakt med mÀnniskorna utanför dem.
Distrikten blev betydligt större, och delades ibland av flera patruller, i rationalitetens namn.
Poliser och samhÀllsmedlemmar blev allt anonymare för varann, smÄbrott löstes alltmer sÀllan och Àven inbrott och andra lite större brott började rÀknas som smÄ och prioriterades ner, och till slut bort.
I spillrorna av det som varit, vÀxte en rÀdsla hos myndigheterna: RÀdslan för att medborgargarden skulle försöka fylla det trygghetsvakuum som uppstÄtt.
âŠ..
Det var en mycket befogad rÀdsla.
Att viljan att skapa trygghet pÄ egen hand vÀxte, det tror jag att vÀldigt mÄnga kÀnde i eget bröst.
Men samtidigt Àr medborgargarden livsfarliga.
De urartar mycket lÀtt till förhastade slutsatser, vÄld, till och med till lynchmentalitet. Och sÄ ville vi inte ha det.
AlltsÄ började staten olagliggöra en mÀngd mindre handlingar, och snart var handlingsutrymmet för medborgargarden i stort sett stÀngt.
Och ungefÀr dÄ hade högervindarna tagit fart.
Jag tror inte att det var nÄn strategi, eller ens plan, men tidsandan var sÄdan att det passade staten att invÄnarna hade allt trÀngre utrymme för eget agerande i samhÀllet.
Och uppenbarligen har juridiken nu fört oss till denna punkt, som Thomas mötte.
Och jag tÀnker pÄ ICE, i USA. Och pÄ alla lÀnder dÀr fascismen brett ut sej, nu och förr, och dÀr det allra första och mest nödvÀndiga Àr, och alltid har varit, att passivisera folket.
Vad skulle hÀnda om jag sÄg nÄgra amerikanska soldater frÄn nÄgot svenskt flygfÀlt spöa upp nÄgon pÄ ett svenskt torg?
Skulle jag kunna dra i deras klÀder eller klippa till en av dem, för att stoppa misshandeln?
Eller skulle jag sjÀlv fÀllas för misshandel?
âŠ..
Civilkurage, mina vÀnner, Àr bland det vackraste jag vet hos ett folk.
Det Àr mÀnniskans sinne för det goda som reser sej mot det man inser Àr fel, som grymhet, orÀttvisa och korruption.
Att förhindra mÀnniskors drift till det goda, Àr att försöka ta kontroll över mÀnniskors mÀnsklighet.
Och det ser jag som ett av de vÀrsta brotten en stat kan begÄ mot sina invÄnare.
âŠ..
Ponera att vi snart har egna ICE-trupper hĂ€r. Ăr vi dĂ„ enkla, juridiska mĂ„l nĂ€r vi protesterar?
Ăr vi det redan nu?
Min tro Àr, att nÄgot mycket farligt och avgörande redan obemÀrkt skett bakom vÄr rygg.
Mina vÀnner, se upp!
đKram!
Om du vill kommentera, sÄ har du en lÀnk till facebook hÀr:
https://www.facebook.com/share/p/1DDg3crWjT/?mibextid=wwXIfr
LĂ€mna en kommentar