đHajjdi, vĂ€nner!
Det var i början av 1973. Skid- och sportanlÀggningen Lugnet i Falun var just fÀrdigbyggd och invigd. DÄ fick jag jobb dÀr som bastustÀdare.
Jag jobbade i bikini, och skurade bastur. Folk fick gÄ ur bastun nÄgra minuter nÀr jag kom och sÄ fort som möjligt sprutade jag vatten med en slang, skurade snabbt av lavarna, sköljde av dem och slÀppte in gÀsterna igen. NÀr jag var klar med den sista, började jag om med den första.
Jag brukade hinna tre varv pÄ Ätta timmar.
Naturligtvis var det ett vansinnigt jobb.
Att cykla dit i smÀllkall vinter klockan fyra pÄ morgonen, och sedan tillbringa hela arbetsdagen i extremt varma bastur, för att sedan cykla hem igen i runt trettio minusgrader.
Det höll förstÄs inte sÄ lÀnge.
Efter nÄgon mÄnad kom sjukdomarna.
Först pÄ plats var Àggledarinflammation.
âŠ..
Jag hade haft det ett par gÄnger i Göteborg, och kÀnde igen symtomen.
PĂ„ den tiden, sĂ„ var man tvungen att finna sej i âstrĂ€ngt sĂ€nglĂ€geâ i tio dagar pĂ„ sjukhuset, medan man Ă„t sin penicillinkur.
Jag HATADE det!
Och motvilligt insÄg jag att jag mÄste gÄ till akuten. Jag sköt upp det till tidig kvÀll innan jag kunde tvinga mej att ge mig ivÀg, och började traska mot centrum. PÄ andra sidan om det lÄg lasarettet och jag tog en genvÀg.
NÀr jag kom bakom Domus och snek förbi hörnet sÄ gick jag rakt pÄ en schÀfer som stod bunden dÀr i kort koppel.
Han blev förstÄs jÀtterÀdd, och högg mej i knÀt.
Men som tur var för mej, var han en vÀldigt duktig hund som lyckades stoppa bettet i tid.
Han gav mej bara nÄgra rispor i knÀt och sen fastnade tÀnderna i jeanstyget och rev sönder det.
Men risporna pÄ knÀt blödde ymnigt.
Den stackars schÀfern blev förtvivlad, sÄ jag satte mej hos honom en stund och tröstade honom.
NÀr han kÀndes lugn igen sÄ fortsatte jag min deprimerande promenad mot sÀnglÀget. NÀr jag kom fram till akuten, sÄ hade jag inga tankar pÄ hunden, bara pÄ det sorgliga faktum att jag skulle behöva ligga still och ha trÄkigt i en sjukhussÀng i tio dagar.
Inne pĂ„ akutmottagningen var det tomt pĂ„ patienter, och en sköterska kom emot mej i korridoren. -âOj! Vad har hĂ€nt hĂ€r dĂ„?â, frĂ„gade hon, och tittade pĂ„ mitt numera ganska nerblodade jeansknĂ€, som hĂ€ngde i trasor.
-âJag har fĂ„tt Ă€ggledarinflammationâ, svarade jag dystert.
Det tog en stund innan vi rett ut begreppenâŠ
Mina vÀnner, akta er för överdrivet bastubadande!
đKram!
Om du vill kommentera kan du klicka pÄ lÀnken. DÄ kommer du direkt till texten pÄ Facebook: