💛Hajjdi, vänner!

Jag funderar på en sak….

Jag tycker politik idag känns som en rondell, där alla går runt, runt, runt, och tittar på sina egna och andras fötter…

Det finns liksom inga skyltar som visar vart vägarna leder!

Utom den falska skylten, förstås, som visar den bruna vägen ”tillbaka till Den Gamla Goda Tiden”, som inte ens fanns…

Och den vägen är det en del som tar för att slippa snurra i rondellen.

…..

I slutet av 70-talet nånstans tycker jag att den politiska visionen som fenomen dog ut. 

De flesta fick allt bättre ekonomi, sakta började idévärlden  med sådana nyckelord som VI, TILLSAMMANS och SOLIDARITET att falna och dö, och den ersattes av en idévärld där individen och JAG är allt. 

”Satsa på dej själv” blev ledord för de nya generationerna, och samhällsstrukturen blev bara en suddig bakgrund när fokus låg på individen. 

…..

En bild av hur jag menar:

För inte så länge sen, före pandemin, så var det ofta svårt att få jobb. 

När tusen personer sökte ETT jobb som städare, så skulle 999 personer sedan skylla sej själva och gå kurs hos Arbetsförmedlingen i hur man skriver ett bra CV…. Ingen talade om varför det bara fanns detta enda jobb att söka! 

Nu har det börjat talas om strukturer igen, men nästan enbart i problembeskrivningar. 

…..

Det politiska intresset har ändock börjat vakna till liv, och det är glädjande!

Det finns massor av sajter idag som bevakar, avslöjar och länkar viktiga artiklar etcetera. 

Allt sådant är naturligtvis nödvändigt, men dessa fora handlar nästan enbart om att försvara och parera. 

…..

Det som behövs i samhällsdebatten, både i rikspolitiken och runt köksborden, och som det uppstått ett vakuum efter, är diskussionerna om de STORA linjerna, idéerna som leder in i framtiden!

Som försöker besvara frågor som de här:

-Hur har klassamhället förändrats de senaste 50 åren, och hur ska den förändringen påverka framtidsvisionerna?

-Hur går vi från en ekonomisk politik som bygger på ständig expansion till en ekonomisk politik som är ekologiskt hållbar, globalt rättvis och ekonomiskt jämlik?

-Klassisk vänsterpolitik bygger på att den stora, tämligen homogena massan av förtryckta arbetare gemensamt lyfter sej, ett steg i taget. Idag ser det mycket annorlunda ut mot vad det gjorde för 100 år sedan. 

Hur tar vi tillvara alla de möjligheter som det förändrade samhället erbjuder?

-Hur ska en demokrati kunna försvara sej mot angrepp utan att själv sluta vara demokrati?

-Vad vill vi ha för samhälle om 50 år, och om 100 år, och i vilken kompassriktning ligger det samhället?

Finns det redan stigar och vägar åt det hållet, eller måste vi bryta ny väg? Och isåfall, hur?

…..

Och på vilket sätt definierar vi överhuvudtaget politiskt vänster-höger i denna förändrade värld? 

När Världsbanken slår fast att de ekonomiska klyftorna är ett av de största hoten mot både global och lokal ekonomi? 

När hälften av USA:s storföretag förbinder sej att överträffa Parisavtalet för att kompensera sin ultrareaktionära presidents klimatfientliga politik? 

När arbetarklassen alltmer hör till de välbeställda, och ofta egenföretagande, i samhället och de föraktade och förtryckta definieras som helt andra grupper än fabriksarbetare?

…..

Att FÖRST diskutera fram grundläggande visioner, och SEDAN börja titta på hur man kan ta sej åtminstone åt rätt håll från där vi är idag, det är VIKTIGT!

Att INTE omedelbart fastna i detaljer om lagstiftningsparagrafer (de kan ändras!) eller om dagens valtaktiska finesser (alldeles för närsynt!), utan våga tala om idéer och visioner igen!

Jag längtar efter ett samhälle som diskuterar vad vi vill ha för framtid, och slutar upp med att traska runt i rondellen!

💛Kram!

Om du vill kommentera texten, så kan du följa länken till facebook:

https://www.facebook.com/share/1FmS4o3iLt/?mibextid=wwXIfr