đHajjdi, vĂ€nner!
Nu ska jag berÀtta nÄgot som inte mÄnga vet om, men dÀr ingen heller kan identifieras lÀngre.
Tiden lĂ€ker inte bara sĂ„r, utan skyddar ocksĂ„ de skyldigađâŠ
âŠ..
I slutet av 70-talet umgicks jag en del med nÄgra forskare som arbetade pÄ MEFOS.
Det var (Àr?) en metallurgisk forskningsstation som samÀgdes av de nordiska lÀnderna, och dÀr fanns mÄnga forskare och doktorander.
De flesta verkade hÀngivna sitt arbete, men det rÄdde ÀndÄ en ganska uppsluppen och nÄgot studentikos stÀmning. Ett kul gÀng, med andra ord.
âŠ..
En av dem odlade bananplantor. Han hade sitt skrivbord mitt i ett valsverk, och omgÀrdade det med de snabbvÀxande plantorna och syntes inte utifrÄn övriga rummet.
Han hade ocksÄ tvÄ suddgummin som han placerade vid armbÄgarna.
PÄ det sÀttet kunde han dÄ och dÄ ta en tupplur med huvudet stöttat mot hÀnderna, utan att nÄn sÄg det.
Suddgummina hindrade armbÄgarna frÄn att glida isÀr, och han hann vakna och se arbetande ut om nÄn kom in till hans banangrotta.
En annan forskare hade knött samman de stora datamaskinerna sÄ att det bildades en smal gÄng in till ett hemligt litet utrymme.
Det var hennes rökrumâŠ
I den stora hallen, dÀr de flesta arbetade, sÄ fanns det ocksÄ en mindre travers i taket.
PÄ kroken hÀngde det ett gosedjur, en hund vars namn jag glömt.
NÄvÀl, om man lyfte pÄ hans svans, sÄ blottades en skruvkork som stack fram ur rumphÄlet.
Det var öppningen till en flaska whisky (tror jag det var) som kom till anvÀndning vid högtidliga tillfÀllen.
âŠ..
Ett sÄdant tillfÀlle var en julfest som hölls i denna stora hall.
Och nu skulle det drickas glögg!
Men hur skulle de enklast vÀrma alla flaskorna?
I hallen fanns det en stor elektrisk vÀrmeugn för jÀrn.
Jag minns inte exakt, men jag tror att minimivÀrmen i den lÄg pÄ 800 grader, eller nÄt sÄnt.
Briljant!
De placerade glöggflaskorna i ugnen, stÀllde in vÀrmen pÄ mini och tryckte pÄ startknappen.
Jag trodde inte, att sÄ smarta mÀnniskor kunde vara sÄ dumma i huvudet, utan tÀnkte att de mÄste veta nÄt som inte jag visste.
Flaskorna exploderade och ugnen klarade sej oskadd, men strömmen gick i hela LuleÄ.
Elverket fattade aldrig var felet fanns eller vad som hÀnt, och sanningen kom aldrig fram, sÄ vitt jag vet.
Men nu, mina vÀnner, Àr svaret pÄ denna gamla gÄta avslöjat, till er förnöjelse.
đKram!
Om du vill kommentera texten, sÄ kan du gÄ till samma text pÄ facebook via denna lÀnk:
https://www.facebook.com/share/p/14dcVKmJPon/?mibextid=wwXIfr
LĂ€mna en kommentar