đHajjdi, mina vĂ€nner!
NĂ€r jag var ung, hade jag en vild livslust.
Lyckligtvis var jag nÀstan alltid pank, annars hade jag nog förirrat mej ut i vÀrlden och gÄtt under, pÄ ett eller annat sÀtt.
Nej, jag fick hÄlla mej till Sverige.
Men vÄrt land Àr stort och mycket varierat pÄ mÄnga sÀtt, sÄ jag hade ÀndÄ gott om utrymme för Àventyr.
âŠ..
Ibland, under den varmare Ärstiden, vandrade jag, följde en eller annan grusvÀg och kom in pÄ mycket gamla vÀgsystem.
Jag knackade pÄ nÄnstans och frÄgade om jag kunde fÄ ett glas vatten, och dÄ blev jag ofta inbjuden pÄ mat eller fika.
De tyckte att jag var spÀnnande, och jag betalade med att berÀtta lite om mej sjÀlv, men framför allt om olika platser jag varit pÄ eller mÀnniskor och djur jag trÀffat, och jag berÀttade smÄ anekdoter för dem.
âŠ..
Men de största Àventyren, det var att lifta omkring, och stanna upp pÄ nÄn plats dit ödet förde mej.
Jag brukade gÄ till en pub eller ett fik, och frÄgade efter en stund nÄn trevlig person, kille eller tjej, om det fanns en soffa jag kunde fÄ sova pÄ.
Och det fanns det alltid.
NĂ€sta dag gick jag ut i staden.
Jag kÀnde ingen, visste inte hur nÄgon enda byggnad sÄg ut inuti, hade ingenstans att bo och inget jobb.
Innan kvÀllen, eller senast nÀsta kvÀll, mÄste jag ha löst det.
Ingenting i vÀrlden kan gÄ upp mot den frihetskÀnslan jag kÀnde dÄ!
Jag visste att om jag ville stanna, sÄ skulle jag inom ett Är gÄ pÄ samma gator, ha varit inne i mÄnga hus och affÀrer, jag skulle heja pÄ allt fler mÀnniskor och ha funnit vÀnner.
Och det var helt och hÄllet upp till mej att skapa min egen tillvaro.
Jag bodde pÄ mÄnga platser under de dÀr Ären, och hade massor av tillfÀlliga adresser.
SÄ smÄningom stadgade jag mej och fick barn och de flyttningar jag gjorde blev mycket mer genomtÀnkta, organiserade och vÀlordnade.
Men frihetskÀnslan och det underbara Àventyrspirret fanns kvar, nÀr jag kom till en ny plats.
Nu kommer jag emellertid aldrig att flytta igen. Behovet av ett hemmavid har vuxit med Ären, och till slut fann jag den plats dÀr jag vill stanna tills jag en gÄng dör.
Mitt hemmavid.
Och min Àventyrslust tar sej helt andra uttryck.
âŠ..
Men jag tÀnker pÄ, vilken privilegierad tid det var, nÀr jag var ung.
Det fanns gott om arbeten. Om jag behövde pengar kunde jag ta en runda pÄ stadens restauranger, och frÄga om de behövde nÄn i disken, och jag fick nÀstan alltid pÄhugg nÄn kvÀll eller tvÄ.
Det fanns massor av omoderna hus, ofta trevliga, dÀr det var lÀtt att hyra för en billig peng.
Jag utbildade mej aldrig till nÄgot, det kÀndes helt onödigt, och jag lönejobbade sÄ lite som möjligt, men arbetade desto mer ideellt med olika saker.
SamhÀllet var mycket mer informellt dÄ Àn vad det Àr nu, och tilliten mellan mÀnniskor var stor.
Jag har liftat med ett tĂ„g en gĂ„ng, som stannade bara för min skull, och jag har gjort en veckas storstĂ€dning pĂ„ skatteverket i Falun. Svart, pĂ„ personalchefens initiativâŠ
âŠ..
Jag Àr sÄ tacksam över att jag var ung i det som var rÀtt tid för mej, och jag tycker det Àr sÄ mycket som blivit trÄngt och svÄrt för de unga idag.
Men mest av allt saknar jag den anda av frimodighet som rÄdde dÄ, bÄde i tal och handling.
En frimodighet som jag tror att framför allt sociala medier förkvÀvt.
Idag kan allt filmas, och allt man skriver och allt man gör finns kvar i eviga tider.
Och alla Àr sÄ sÄrbara nu.
Man blir kanske nersablad, missuppfattad eller förvrÀngd pÄ nÀtet, man Àr lÀtt att hitta fysiskt och det Àr inte lÀngre som det var förr, att man sjÀlv vÀljer hur mycket andra fÄr veta om ens liv.
Men, mina vÀnner, varje tid har sina faror och sina möjligheter, och om jag varit ung idag hade jag förmodligen funnit dessa möjligheter, men pÄ ett helt annat sÀtt Àn dÄ, för att kunna fÄ utlopp för all min livslust.
Vilket jag Àr övertygad om att mÄnga fÄr idag. Trots allt, men kanske inte lika lÀtt.
đMina vĂ€nner, ha det bra!
Om du vill kommentera, sÄ kan du följa lÀnken till samma text pÄ facebook:
https://www.facebook.com/share/p/18Hxccg62u/?mibextid=wwXIfr