💛Hajjdi, vänner!

Som jag ser det, så finns det tre grundvärden i livet. Jag tror att ju bättre man blir på att omfatta dem, desto bättre mår både man själv och omgivningen. 

…..

Det första grundvärdet är kärlek. 

Det finns så många olika sorters kärlek. 

Kärleken till en partner, till en nära vän, till en förälder eller ett barn, till en hund eller en katt; och all denna kärlek är skapad genom någon form av kommunikation. 

Den sortens kärlek kallar jag riktad kärlek, och den lever och är lika stark som den är sårbar, och den är lika unik som relationerna själva. 

Kärlek kan också vara allmän, inte riktad mot någon speciell. 

Sådan kärlek känner jag till naturen. 

För mej är naturen bärare av Livet självt, i dess renaste form. 

Varje kalhygge, varje förstörelse av det rena vattnet, som ju bär förutsättningen för allt liv, och varje giftbesprutning över fruktträd och åkrar gör mej så ont. 

Det känns som sår i min egen kropp och hjärtat gråter. 

Men den kärleken ger mej också en ständig nypåfyllning av livslust och glädje. 

Den sortens kärlek kan man också känna till en stad, till böcker, till havet eller till skymningen, till gången tid eller till att dansa. 

…..

Det andra grundvärdet är godhet. 

Det finns ett talesätt bland ett folk i Afrika, ”Jag finns därför att du finns”.

Att inte bara försöka vara en god medmänniska, utan att KÄNNA att man är just det, en medmänniska, och utöka den insikten till både djur och växter, det ger en inre kompass som hjälper en att navigera i en mångfasetterad omvärld. 

…..

Det tredje grundvärdet är skönhet. 

Det är både att träna ögat och medvetandet till att se skönhet, och att själv skapa den. 

Att istället för att likgiltigt låta ett bilvrak rosta sönder på bakgården, så kan man ju plantera ett träd och så blommor under det. 

Att upptäcka skönheten hos ett snäckskal på stranden, att insupa färgspelet hos en solnedgång eller att se det vackra i ett gammalt ansike, där livet ristat sin berättelse med rynkor och skrynklor, det är att berika sitt eget liv, och andras. 

…..

Om dessa grundvärden får vara den riktning som man mognar och utvecklas inom i livet, så tror jag att man får ett så rikt liv som det bara är möjligt, inom de ramar som omvärlden ger. 

Och jag tror att dessa grundvärden närmar sej varann med tiden och under livets gång. 

De kan smälta samman, bli till ett, och bilda en brännpunkt. 

Och ju längre man kommer i sin inre utveckling och ju mer dessa grundvärden närmar sej varann, desto klokare blir man som person. 

Kanske är det så,  att människor med verklig visdom är de som nått fram till att leva i själva brännpunkten, de för vilka kärlek, godhet och skönhet är samma sak. Ett. 

Buddha, Jesus, Moder Theresa, Lao Tse…

Men också otaliga okända, personer som betyder väldigt mycket för dem som finns i deras närhet, men som är okända för den stora allmänheten. Kanske rentav någon i din egen närhet?

…..

Ju närmare brännpunkten man kommer, desto bättre tror jag också att man förstår verkligheten, och därmed har större möjligheter att förändra den. 

Att se verkligheten i ljuset av kärlek, godhet och skönhet, det är inte naivitet, det är realism!

Det är att se orsakerna under ytan, det är att vara en realistisk optimist. 

Att däremot se på verkligheten med misstänksamma ögon, att läsa av den i ljuset av makt och girighet, det är inte bara ytligt och räddhågset, det är också att förvrida verkligheten till något ont, och handla därefter. 

Som att bara se havet som något som ger säljbar fisk, och därför förstöra livsbetingelserna med sina trålar. 

Som att tro att man ständigt riskerar att bli lurad om man inte är på sin vakt mot allt och alla, och själv vara den som luras bäst. 

💛Mina vänner, kärlek, godhet och skönhet!

Må väl!

Du kan kommentera på samma text i facebook. Här är en länk dit:

https://www.facebook.com/share/1S3UDRo1ZB/?mibextid=wwXIfr