đNĂ€stan varje morgon, utom under Ă„rets ljusaste respektive mörkaste mĂ„nad, vaknar jag av att solen lyser mej i ansiktet.
Min sÀng stÄr vÀnd med fotÀnden mot raden av sex fönsterrutor, och solljuset flödar in i riklig mÀngd mellan alla gröna blad. Det nÄr mitt ansikte med krav om, att omedelbart vakna.
MĂ„nga trötta mornar har jag svurit pĂ„, att IDAG ska draperier upp, IDAG Ă€r sista dan jag blir körd ur sĂ€ngen alldeles för tidigt…
Men jag sÀtter aldrig upp nÄgra draperier, eller jalusier eller nÄgot annat som skyddar mej mot morgonsolen.
Varför inte?
Jo, nÀr det kommer till kritan vill jag inte vara utan den; Jag vill inte vara utan den morgonkyss frÄn Livet sjÀlvt, som överbringas av vÄr alldeles egen, flammande stjÀrna.
đGod morgon!
Om du vill kommentera sÄ kan du göra det pÄ facebook.
LÀnk till samma text dÀr:
https://www.facebook.com/share/p/1AjsbdVg4C/?mibextid=wwXIfr
TANKEDANS 