đHajjdi, vĂ€nner!
Jag lÀste en gÄng, jag tror att det var pÄ 80-talet, att BBC eller nÄgot annat stort och tÀmligen tillförlitligt public service-företag, hade kontaktat ett 100-tal personer inom spetsforskningen pÄ en massa olika omrÄden.
De fick ge skriftliga svar pÄ en frÄga:
âVad skulle hĂ€nda med naturen om mĂ€nniskan som art just nu försvann frĂ„n jorden, som genom ett trollslag?â.
Alla motorer skulle vara igÄng tills brÀnslet tog slut, alla kÀrnkraftverk skulle gÄ för fullt, och alla byggnader skulle stÄ exakt som de lÀmnats.
Alla husdjur skulle slÀppas lösa dÀr de befann sej och alla odlingar skulle ostörda förvildas, och sÄ vidare.
âŠ..
Samtliga forskare landade i slutsatsen att inte sÀrskilt mÄnga synliga spÄr efter oss skulle synas om hundra Är, och efter fem hundra Är skulle visserligen en del lokala klimatförÀndringar kanske ha skett, med Ätföljande förÀndringar i flora och fauna, men i stort sett skulle spÄren efter mÀnsklig aktivitet ha försvunnit.
Naturen skulle i hög grad ha reparerat sej sjÀlv och fyllt ut alla luckor till lands och till sjöss, dÀr mÀnniskor gÄtt skövlande fram och nÀstan utrotat vÀxter och djur.
Förgiftad mark skulle ha renats med hjÀlp av framförallt vÀxtrikets insatser, bakterier skulle ha hunnit neutraliserat de flesta föroreningarna i haven och de hotade djurarterna skulle till stor del ha ÄterhÀmtat sej.
Och redan efter tusen Är skulle lÀkningen med stor sannolikhet vara fullbordad.
âŠ..
PÄ den tiden visste man betydligt mindre Àn idag, och jag tror inte att de dÄ kunde förestÀlla sej hur mÀngden av plast skulle komma att hota haven, eller ana graden och hastigheten av arternas utdöende eller hur snabbt den globala uppvÀrmningen skulle ske.
Inte heller kom deras modeller av klimatförÀndringen och dess konsekvenser i nÀrheten av det vi ser idag.
Dessa forskare grundade sina slutsatser pÄ hur situationen i vÀrlden sÄg ut Dà , och pÄ var forskningen stod i förhÄllande till den.
Men ÀndÄ kÀnner jag mej fortfarande stÀrkt av den undersökningen.
âŠ..
VÀrlden har gÄtt igenom mÄnga bÄde lokala och globala kriser under Ärmiljonernas gÄng, och naturen har en fantastisk förmÄga till sjÀlvlÀkning.
Inte nödvÀndigtvis till att bli som förut, men alltid till en ny balans, dÀr mÀngder av liv kan frodas.
Jag har hört om ett samhÀlle i norr som övergavs för inte sÀrskilt mÄnga decennier sen.
Jag vet inte om det Àr sant, eller ens om det var i Sverige, men det lÀr ha varit ett TV-program om det.
âŠ..
DÀr fanns gott om olika slags byggnader, det fanns asfalterade gator och vÀgar, belysning och parkbÀnkar.
Om man vill besöka den orten idag, sÄ fÄr man söka den med GPS, och man kommer att fÄ mycket svÄrt att finna nÄgra som helst spÄr efter den mÀnskliga bosÀttningen.
Och dÄ ska man veta, att grönskan vÀxer betydligt lÄngsammare dÀr Àn lÀngre söderut, för att inte tala om nÀrmare ekvatorn.
âŠ..
NÀr jag tÀnker pÄ allt detta, och pÄ allt som hÀnt sedan 80-talet, bÄde i vÀrlden konkret och inom forskningen, sÄ tÀnker jag att visst, situationen Àr vÀldigt mycket allvarligare idag Àn vad den var dÄ.
Och vi har mycket lidande framför oss, bÄde mÀnniskor, djur och vÀxter.
Men den största utmaningen, förutom sjÀlva den nödvÀndiga omstÀllning vi mÄste göra för att bromsa in temperaturökningen, Àr nog att anpassa oss till nya villkor.
Naturen kommer att göra det den mÄste göra för att uppnÄ en ny balans, och kanske att vi kan hjÀlpa den lite pÄ traven med det.
Men framför allt mÄste vi ÄtervÀnda till vÄra basvÀrden, sÄsom samarbete, matproduktion, bostÀder för vÀderskydd och att vÀrna om kunskapsöverföringen, sÄ att vi inte förlorar vÄr kultur, vÄra kunskaper och vÄr historia.
Om vi klarar det, sÄ tror jag att vi mÀnniskor, Ätminstone mÄnga av oss, kan finna oss vÀl tillrÀtta i en pÄ sÀtt och vis nyfödd vÀrld.
đSĂ„ jag tror inte att vi behöver tappa modet inför allt elĂ€nde som sker.
VÄr planet har en fantastisk livskraft, betydligt starkare Àn vad vi kan förstÄ!
Det Àr jag övertygad om.
đKram!
Om du vill kommentera sÄ kan du följa lÀnken nedan till samma text pÄ facebook;
TANKEDANS 