🌟EINSTEIN. 

💛Hajjdi, mina vĂ€nner!

Jag Ă€r inte sĂ€rskilt aktiv hĂ€r nu, och framför allt kan jag inte lĂ€sa era lĂ€nkar, utom nĂ„n enstaka gĂ„ng. 

Det visade sej nĂ€mligen i VĂ€stervik att jag har massiv grĂ„ starr, en av alla diagnoser jag fick med mej hemđŸ˜©â€Š

Men jag ska opereras för det i Augusti, och sen ska det nog bli lĂ€ttare att bĂ„de lĂ€sa och skriva, hoppas jag. 

Tills dess fÄr jag vÀl hanka mej fram



..

Men jag vill berĂ€tta om ett roligt minne jag har. 

Det handlar om en fĂ„gel, en fasan, som var sĂ„ korkad att vi kallade honom för Einstein. 


..

DĂ€r vi bodde, pĂ„ det ruckliga men trivsamma stĂ€llet som hette FjĂ€llet, sĂ„ hade vi som mest sex katter. Bossen i kattgĂ€nget var en storvuxen bondkatt som hette Laban. 

Och sĂ„ fanns det en vacker, vildvuxen hĂ€ck som ramade in trĂ€dgĂ„rden, och skilde den frĂ„n Ă€ngarna runt omkring. 

Den hĂ€cken hade Einstein utsett till det perfekta bostĂ€llet, 6-7 meter frĂ„n yttertrappan, dĂ€r Laban ofta lĂ„g och dĂ€ste om somrarna. 


..

PĂ„ vĂ„rarna gick Einstein omkring och ropade ut vilket perfekt stĂ€lle han hade, och varje Ă„r var det en höna som gick pĂ„ det. 

Och de redde sitt bo pĂ„ marken, lade sina Ă€gg och ungarna klĂ€cktes. 

Hela tiden var de övervakade av Laban, som tydligen förbjudit de andra katterna att röra fasanerna. 

NĂ„vĂ€l, ungarna vĂ€xte sej allt större, men Laban var tĂ„lmodig. 

Han lĂ„g ofta och betraktade fasanfamiljen, men rörde dem inte. 

NĂ€r ungarna var sĂ„ stora att de snart skulle vara flygga, dĂ„ slog han till. 

Han tog en fet och stor unge och smaskade upp den mitt framför nĂ€bben pĂ„ fasanerna. 

Dessa skrek med upprörd stĂ€mma, ”Mitt barn! Mitt barn!”

Sen smĂ€lte Laban detta skrovmĂ„l i nĂ„gra dagar. 

Fasanerna stannade kvar i hĂ€cken. 

Och sen tog Laban nĂ€sta unge. 

Det var samma visa gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng, tills ungarna tagit slut, men han rörde aldrig de vuxna fĂ„glarna, sĂ„vitt vi vet. 

Kanske tog han hönan till sist, för vi sĂ„g inte till henne mer efter nĂ„gra dagar som barnlös. 

Och nĂ€sta vĂ„r gick Einstein dĂ€r pĂ„ nytt och lurade dit en stackars höna



..

Det hĂ€r var ju bĂ„de hemskt och sorgligt att se, men vi bestĂ€mde oss för att inte försöka ingripa. 

Och för den delen: HUR skulle vi ha kunnat göra nÄgot, med sex utekatter och fasanerna i stort sett utanför dörren?

Om nu naturen fött fram en sĂ„ infernaliskt korkad fasan, resonerade vi, sĂ„ var det nog inte meningen att han skulle sprida sina gener. 

ALLA fasaner kan ju rimligen inte vara sÄ dumma som han, för dÄ skulle vÀl arten dött ut för lÀnge sen?

SĂ„ vi bestĂ€mde oss för att försöka gilla lĂ€get och se humorn i det istĂ€llet, men det var inte sĂ„ lĂ€tt. KĂ€nslorna var vĂ€ldigt dubbla



..

Men Einstein var ocksĂ„ vĂ€ldigt underhĂ„llande i all sin dumhet. 

Janne, min man, var busschaufför, och brukade ha bussen hemma över natten. 

PĂ„ vĂ„rarna var Einstein sugen pĂ„ att slĂ„ss, och varje morgon utmanade han bussen. 

Han stod mitt pĂ„ den smala grusvĂ€gen som ledde till vĂ„rt hus, och GONKade mot bussen. 

Janne svarade med bussens signalhorn. 

Einstein gav sej inte. 

Med vingarna lite utbredda, sĂ„ att han sĂ„g riktigt farlig ut (trodde han) sĂ„ lĂ€t de varannan gĂ„ng, bussen och han. 

NĂ€r Janne ledsnade slutade han tuta och rusade motorn lite. 

DĂ„ blev Einstein rĂ€dd och flyttade sej. 

Det verkade faktiskt som att han vÀntade pÄ bussen varje morgon. I hans vÀrld kanske han skrÀmde bort Monstret med sitt modiga upptrÀdande, vad vet jag?


..

Bussen brukade stĂ„ parkerad precis bredvid hĂ€cken, och vi fantiserade om att Einstein sĂ„g hur bussen varje morgon slukade en av dessa farliga mĂ€nniskor, innan den började röra sej efter morgonmĂ„let. 

Det kanske var hans vÄta dröm att en dag besegra Monstret för gott, men att modet svek honom nÀr Monstret morrade?

Vi visste sjÀlvklart inte nÄgot om det, men rolig var han!

Efter tre vĂ€rmesĂ€songer sĂ„g vi honom aldrig mer. 

Kanske var han död, kanske hade han Àntligen dragit en slutsats?

Vi saknade honom, men Laban var nog den som saknade honom mest. Hans gÄende bord var ju borta


💛Mina vĂ€nner, kram!

Om du vill kommentera texten sÄ kan du följa lÀnken till samma text pÄ facebook:

https://www.facebook.com/share/18nx2dT9YB/?mibextid=wwXIfr