💛Hajjdi, mina vänner!

Under hela mitt liv har jag tänkt mycket på relationer av alla slag, och det tror jag att de flesta människor gör. 

Jag tänker på relationen till min chef, till mina olika arbetskamrater, mina grannar och till mina vänner. 

Relationen till vart och ett av mina barn har naturligtvis tagit mycket tankekraft, eftersom känslorna är så starka. 

Men också relationen med släktingar, de olika husdjur jag haft, till platser, träd och blommor. 

Till de vilda djuren i min omgivning, till naturen som helhet, till havet och planeten själv. 

Allt detta, och mer därtill, har jag en relation till. Och ju starkare jag känner för dem, desto viktigare blir det naturligtvis hur relationen ser ut. 

Jag känner mycket, hela tiden, men tänker inte så ofta aktivt på dem, men alla dessa relationer finns alltid som en djupt känd väv i medvetandets utkanter. 

De är den väv som själva verkligheten är gjord av. 

Och så tror jag att det är för oss alla. 

…..

En relation, det är ju hur något förhåller sej till något annat. 

För enkelhetens skull pratar jag hädanefter bara om mänskliga relationer. 

Det är något som är MELLAN personer, inte INUTI någon. De två kan uppleva relationen olika, och gör det väldigt ofta, men själva förhållandet är samma för båda. 

Jag tänker mej en relation som en pinne. 

En pinne som två personer håller i varsin ände. 

Var och en av dem kan höja, sänka, dra eller putta med pinnen, föra den i sidled, vrida eller släppa den. 

Eller hålla i den med krampaktig styrka, och svettiga händer. 

Och relationen mellan dem förändras genom hur BÅDA hanterar pinnen.. 

…..

Det går inte att påverka hur den andre ska hålla sin egen ände av pinnen, men båda bestämmer vad de gör med sin egen ände. 

Så vad kan man då själv göra för att relationen ska bli så bra som möjligt?

Nu blir det tydligast om jag pratar om en romantisk relation, ett förhållande, så då gör jag det. 

…..

Jag har, sedan många år, två olika knep, som jag tycker fungerar jättebra. 

Det ena är att då och då blunda, och fråga mej själv vad det är som är så bra med mej, att han varje dag på nytt väljer att vara med mej, och ingen annan?

Att våga erkänna mina bra sidor inför mej själv, det tycker jag är bra mycket svårare än att se mina fel och brister! 

Särskilt i början var det jättesvårt. Jantelagen är stark, minsann!

Men med tiden har det gått lättare, och det har stärkt upp självtilliten, så jag tycker det är väldigt nyttigt. 

Men så finns ju den andra sidan också. 

Isses, mina vänner, vad mycket dumheter jag upptäckt hos mej själv med den frågan!

Ibland har det varit rent pinsamt…

Men, fördelen är ju, att då kan jag ju ta itu med det, och förändra mej till det bättre. 

Och DET är ju till glädje för både honom och omgivningen, men allra mest för mej själv!

…..

Det andra knepet är helt annorlunda. 

Jag blundar och föreställer mej vilket liv jag helst vill vara del av när jag öppnar ögonen igen. Hur önskar jag bo, med vem, var nånstans och i vilket sammanhang?

Och nu pratar jag såklart inte om semesterorter, utan om vardagsliv. 

Det här knepet är väldigt bra på att avslöja grundläggande fel med livsförhållandena, också kärleksrelationen. 

När jag gör så här avslöjas sånt som gaslighting, psykisk misshandel eller helt enkelt alltför stora olikheter i hur man vill leva sitt liv. 

Jag har en gång fått styrka att göra ett mycket svårt uppbrott, när jag med den här frågan insåg att vi aldrig skulle kunna jämka samman våra liv på ett vettigt sätt. 

…..

Ja, mina vänner, det finns säkert oändligt många funderingar här i världen runt det här med relationer. 

Detta är bara några av mina, och jag blir jätteglad om ni vill dela med er av era egna funderingar!

💛Kram!

Om du vill kommentera texten, så följ länken till samma text på facebook:

https://www.facebook.com/share/1Tv2TyCWJF/?mibextid=wwXIfr